Svensk förening för glesbygdsmedicin utlyser stipendium

Årligen för att möjliggöra för verksamma inom glesbygdsmedicin att kunna delta i en internationell konferens eller liknande fortbildning.

I ansökan om stipendium för att stärka och utveckla den glesbygdsmedicinska erfarenheten kan föreningen anslå ekonomiskt stöd bidra till medlems kostnad för internationell konferens eller liknande utbildning/fortbildning.

Ansökan ska innehålla en beskrivning, med källor, vad stipendiet ska användas till. Dessutom en presentation av den sökande, var denne arbetar och på vilket sätt dennes glesbygdsmedicinska verksamhet skulle berikas av att kunna delta i den konferens/kurs/liknande utbildningsinsats med tydlig glesbygdsmedicinsk målsättning som hänvisas till i motiveringen. Man bör också ha rimlig medfinansiering/godkännande från huvudman för att det ska kunna genomföras.

Föreningen emotser som motprestation en redovisning av kostnader och innehåll, samt att stipendiaten planerat för att närvara med en kort presentation på nästkommande årliga glesbygdsmedicinska konferens i Sverige.

Tips för att hitta lämpliga mål för stipendiets användande är att leta på Rural WONCAs Home - Rural Wonca och  World Organization of Family Doctors (WONCA) (globalfamilydoctor.com)  

Ansökan ska tillsändas styrelsen senast 1 mars varje år och beslutas på årsmötet. Stipendiet kan tas ut upp till ett år senare än det år det tilldelats stipendiaten.

Här kommer Anna Hallerts redogörelse för deltagande i WONCA 2024. 

Jag har med stor stolthet mottagit ett stipendium från Svensk förening för glesbygdsmedicin och kunde med hjälp av detta delta i RuralWONCA  (världshälsoorganisationen för distriktsläkare i glesbygd) / TUFH  (Towards Unity For Health) i Kapstaden, Sydafrika i september 2024. Jag skulle vilja sammanfatta mina fyra starkaste intryck/take home message från denna konferens.

1.      Conference on the move möjliggjorde bland annat ett gruppbesök på West coast på ett boende för barn och vuxna med mentala och fysiska funktionshinder. Det inbegrep såväl medfödd funktionsvariation som åsamkat av trauma och sjukdom. I Sydafrika är fattigdomen utbredd, arbetslösheten hög och korruptionen omfattande. Möjligheterna för mindre välbeställda sydafrikaner att ta hand om rullstolsburna anhöriga i egna hemmet är mycket begränsade. Det är därför lång kö till detta care center beläget ute på landsbygden. Cheferna var vänliga och lågmälda, tydligt hängivna sitt uppdrag, arbetade med små medel och lokala matdonationer. Personaltätheten var hög och de anställda gick ofta långa sträckor längs hårt trafikerad landsväg för att ta sig till arbetet. Lokalerna var städade och välordnade, minst tre mål mat per dag serverades, men anhöriga kom mycket sällan och hälsade på. Det låg upp mot 10 patienter i divergerande åldrar i samma rum, alla var nerbäddade i sina sängar med vita lakan. Rehabiliteringsmöjligheter och träningsutrustning saknades helt av ekonomiska skäl, men var en långsiktig målsättning att införskaffa. Det var smärtsamma kontraster mot svenska förhållanden.

2.      Scenarioträning  På agendan stod otaliga workshops och föredrag, som avhandlade divergerande former av samverkan, målbilder och obstacles to achieving goals. Någonstans måste det ju finnas en kostnadseffektiv gräns för hur många communities, societies och networks som egentligen behövs för att nå jämlik hälsa i världen. Jag hade önskat fler rent medicinska föredrag, tex om hur husläkarna i Uganda gör när de blir tillkallade att assistera vid förlossningar ute på landsbygden. Den kliniskt sett största praktiska behållningen kom från Nordnorge och British virgin islands (BVI). Läkare och ssk från Sykehuset i Bardu och Klinikk Alta i Norge demonstrerade mycket enkla akuta scenarion för konkret träning av cABCDE, roller som ledare/följare, tydlig kommunikation inklusive closed loop. Det var genialiskt i sin enkelhet eftersom det skapar möjlighet att träna akut omhändertagande, vässar samspelet i en grupp och ger observatörer möjlighet att skapa återkoppling på såväl medicinskt omhändertagande som gruppens rolltagande och kommunikation. Från BVI kom självaste Amber Wheatley-Buckell, en milt sagt respektingivande ung läkare som utbildats i Storbritannien men nu arbetar glesbygdsmedicinskt på Anegada, BVI. Historiskt sett fick dömda läkare välja om de ville avtjäna sitt straff i fängelse eller arbeta på Anegada. Numera är väl ön ffa känd som ett dyrt turistmål i Karibien. Men Amber Wheatley-Buckell – ostraffad så vitt jag vet – har ett svårt, utmanande och fantastiskt glesbygdsmedicinskt uppdrag med begränsade medicinska resurser och logistiska utmaningar med krav på tillgängliga båtar för att transportera akut sjuka patienter till ambulansen på huvudön. Hon presenterade autentiska kliniska akuta scenarion med efterföljande diskussion om akut omhändertagande med begränsade resurser. Hennes kollega visade EKG med sens moral att du måste känna till en viss EKG förändring för att kunna upptäcka det.

3.      Geografisk narcissism. Detta begrepp myntades av svenska psykologen Malin Fors för några år sedan [1]. Malin Fors är numera lektor vid Norges arktiska universitet och arbetar vid Finnmarssykehuset i Hammerfest. Geografisk narcissism innebär en - ibland outtalad, ibland omedveten – uppfattning om att kunskap och erfarenheter från storstaden utgör normen och är rentav är lite bättre än den som finns på landsbygden. Citatet ”stockholmare är smartare än lantisar” [2] illustrerar uppfattningen väl. En av mina 93-årige patienter uppe i Särna gav också uttryck för detta när han för några år sedan frågade ”fick du sluta i Stockholm?” Jag är mycket stolt över att våga arbeta glesbygdsmedicinskt. Numera är jag en bättre läkare än jag någonsin har varit. Men geografisk narcissism skaver fortfarande i mig och mot mig. Det är både skämmigt, orimligt och dumt.

4.      Ledarskap / Succession planning: Här föredrog två rutinerade amerikanska kvinnliga läkare och i gruppdiskussionen var det tveklöst medelålders kvinnor som hade de klokaste åsikterna och de bästa ledorden. Vad kan man tänka på och planera för i syfte att lära upp en framtida ledare? Ska en ledare ha ett begränsat förordnande? Två års tenure (ämbetstid) istället för tills vidare? Ska ett ledarskap delas? Hur ska man tydliggöra rollerna inför sina medarbetare? En kanadensisk läkare nämnde begreppet ”Locum support” som en väg in i ledarskap och förklarade:  The word locum comes from the Latin phrase locum tenens, which means “place holder”. A locum is a person who temporarily fulfills the duties of another. A locum doctor is therefore a doctor who covers for another doctor who is on leave. Slutligen betonade föreläsarna vikten av att ge beröm oftare. Mitt beröm går till min konferens-vapendragare Dr Johan Färnkvist från Myrhögens HC i Jämtland. Du är väldigt bra på engelska, visar ett aktivt intresse i alla sammanhang och upprätthåller långa och tillsynes givande diskussioner med utländska kollegor.

[1] https://psycnet.apa.org/fulltext/2018-24924-001.html 

[2]  Fd landshövding och fd partiledare Anna Kinberg Batra https://www.youtube.com/watch?v=nM-ByPAD48w 

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till SFGM för detta stipendium. Efter avslutad konferens har jag ansökt till och godkänts för uppdrag för Rotary doctors och Skandinaviska läkarbanken. Jag har även aktiv kontakt med Dr Amber Wheatley-Buckell i syfte att auskultera på Anegada, BVI. Hoppas inte Brexit ställer till det för mig.